Lusten har liksom vuxit fram i benen, det har börjat komma antydningar till myror och jag har börjat känna en enorm längtan efter att få sträcka ut benen. Sträcka ut benen i ett löpsteg. Jag klädde mig medvetet lite tunnare, som för att utmana min egen tålighet för kyla. Gå och frys eller spring din jäkel. Innan huvudet har reagerat så springer min kropp. Jag förstår inte när det började och jag är överlycklig över att det fortsatte. Stegen trippade liksom fram på fotbladet, pulsen spatserade fram i en rytmisk melodi och svetten älskade sig fram i pannan. Svett, lyckokänslor och djupa endorfinkickar. Spring, din jäkel. Spring! ,. nu är det gjort. Min första löptur på mycket länge. Fantastiskt! Äntligen! Värdefullt! Fy fan vad kul! .
