Klockan väckte mig 06 imorse och jag kände mig pigg. Ändå klev jag inte upp eftersom det kändes extra varmt och mysigt att ligga kvar bredvid Kim. Så ställde om klockan och hamnade i det där trista snoozandet. Dagens första insikt: Jag är inte bra på att snooza. Det gör mig tröttare. Jag blir alltid piggare om jag kliver upp direkt utan att tänka. Tillslut klev jag upp vid halv åtta snåret och klev i väg på en promenad. Det var helt magiskt ute med all gnistrande snö, den varma belysningen och snökanonerna i Hammarbybacken. Ungefär här börjar jag inse att det troligtvis är kallare än jag tänkte när jag klädde mig. Kim hade flyttat termometern (för att ta reda på temperaturen i sovrummet ... där han vill ha ett vinlagringsskåp ... ) så såg först när jag kom hem att det var runt -15. Dagens andra insikt: Täckbyxor. Gick min vanligaste morgonrunda som bjuder på lite skog, mycket vatten och en sväng ut på bryggorna. Och för första gången på länge så gjorde jag som jag vanligtvis gör och lämnade hörlurarna hemma. En promenad i tystnad är väl alltid läkande, men på morgonen känns den extra snäll. Det borde bli dagens tredje insikt, att de tysta promenaderna är snälla och inte jobbiga egentligen. Väl hemma tröstade jag mina kalla lår med en brasa till frukosten. Det är det lyxigaste jag kan tänka mig just nu. Nu ska jag lägga på lite mer ved, dricka te och fila på ett dokument för ett nytt projekt som kommer om en månad ungefär. Hoppas så att ni kommer att tycka om det. Önskar er en snäll helg!
