De senaste veckorna har jag harvat runt utan att riktigt veta hur jag vill lägga upp min träning. Avslutade militärträningen för några veckor sedan och har som mål att börja med BE.CORE som ligger nära mitt nya kontor. Detta är först efter nyår vilket innebär att det är en lucka mellan det gamla och det nya som jag inte riktigt vetat hur jag vill fylla. Svaret presenterade sig självt igår när mina armbågar började svälla igen. Rehab. Mina armbågar är efter ett halvår fortfarande så trasiga att vi behöver gå på ännu grundligare med rehaben. Idag fick jag laser och idrottsmassage som start på den nya uppbyggnaden. Från och med nu är det fullt fokus på stretch och lätta övningar med gummibandet. Ingen belastning, inga tunga lyft, ingen träning och många laserbehandlingar. Dödligt tråkigt och oerhört viktigt. Det är väl det här som är charmen med träning. Väldigt ofta behöver vi göra sådant som är nödvändigt och viktigt men kanske inte så roligt. Att göra rehab är både utmanande mentalt och lärorikt. Jag intalar mig att jag får nya erfarenheter att lära mig av. På många fler plan än jag kan förklara. ,. foto av Erik Dilexit och kläder från Kari Traa. Min nya träningsrutin består alltså av stretch, gummibandspass, promenader och något pass för ben och core på utegymmet.
