Imorse vaknade jag med en känsla av skörhet. Jag var glad och relativt pigg trots den tidiga timmen men känslan av skör var ändå närvarande. Ni vet, som att säger någon något rörande eller otrevligt så skulle det kunna få en att fälla en tår utan att en själv hann fatta vad som hände? Så cyklade jag iväg till yogaeventet som Linn bjudit in till. I början kände jag mig svag, obalanserad och fortsatt skör - sedan hände något. Yogan lugnade. Jag landade och började hitta tillbaka. De senaste dagarna har jag gått runt och inte känt mig riktigt "i" min egen kropp (flummigt, men ändå självklart), vilket gjort att jag inte riktigt vart närvarande. Men tack vare den här morgonens yoga och meditation så fick jag en stund att landa och hinna ikapp mig själv igen. Landa. Och jag påminns återigen om hur viktigt det är att ge sig själv rörelse och framförallt en stund att bara vara. Ska vi ge oss själva bara en hälsosam sak idag så är det nog följande: Unna dig en paus i tystnad för att landa, reflektera och bara finnas till.
