<p style="text-align: center"><strong>Efter snart en veckas sängliggande, snorande och äckel</strong> har jag nu kurerat mig till två <strong>feberfria dagar,</strong> många timmar sömn och <strong>ständigt ryggläge.</strong> Med endast litervis med slem kvar att hantera är jag nu <strong>frustande redo</strong> att snöra mig promenadskorna för <strong>en första nypa luft i verkligheten.</strong></p> <p style="text-align: center"><a href="https://files-aller-blogger-platform.aws.aller.com/uploads/sites/64/2022/05/img_98801.jpg"></a><a href="https://files-aller-blogger-platform.aws.aller.com/uploads/sites/64/2022/05/img_9917-1.jpg"> </a><a href="https://files-aller-blogger-platform.aws.aller.com/uploads/sites/64/2022/05/img_9877.jpg"></a></p> <p style="text-align: center"><strong>Nu väntar den försikttiga upptrappningen som följer en lång sjuktid.</strong> Sakta men säkert kommer jag försöka arbeta mig <strong>tillbaka på banan.</strong> Första steget är en liten långsam promenad för att <strong>känna på kroppen,</strong> <em>pensionärstakt.</em></p>
