*Fin bild mitt i steget* Vaknade med en olustig känsla i kroppen. Lite nätt gnagande om man så vill. Obekväm och dan. Så sa Sjödén "jaaae du har ju skitit ur dig en bok så det är väl i sin ordning". JAMEN så är det ju!Så har bearbetat den där känslan hela morgonen. Pratat högt med mig själv, resonerat, filurat och bara varit i det mellan arbetsuppgifterna. Så när det närmade sig lunch kallade hela mitt system till konferens och gav order om en runda för att få starta om. Sagt och gjort, drog på mig löparskorna och sprang runt sjön. Det känns klyschigt men är också sant: Det räddade dagen. Nu ett par timmar senare har jag en helt annan känsla i kropp och själ, känner mig nöjd och tillfreds och är mer tillbaka i energin jag hade igår eftermiddag. Tänk att man får den effekten av att rasta kroppen. Återigen så påminns jag om att det inte behövs mycket och att det är så fruktansvärt belönande. Det här är hela anledningen till att jag tränar. Den här känslan och det faktum att det är ett verktyg för sinnesfrid. Ett verktyg jag värdesätter. Tack!
