Efter dagens träningspass med min PT Lovisa tänker jag på det här med självförtroende. Att våga. Träning handlar om så mycket mer än att pressa sig till max, springa det fortaste vi kan och hoppa högt. Det handlar om att se våra svaga sidor. Att våga utmana kroppens bekvämlighetszoner och våga gå några steg tillbaka och bygga grunden. Vi kan göra ett knäböj. Och vi kan göra ett k n ä b ö j. Vi kan hasta igenom övningar och vi kan känna in och hitta utmaningen. Idag fick jag jobba med mina svagheter. Lovisas övningar utmanade bra fysiskt men psykiskt och själsligt var det en pärs. Jag tvingades bli modig. Tvingades känna in kroppen och nöta samma rörelser på mängder med sätt. Jag tvingades möta mitt dåliga självförtroende och samtidigt bli modig för att klara av rörelsen. Det är så spännande att känna hur hela jag delas in i två lag. Det ena sidan skriker och ifrågasätter hur fan jag ska klara av det där som inte gjort det på så länge och klarar jag ens av något alls längre, medan den andra jublar över utmaningen, känner hur jag KAN och hur lycklig kroppen blir av det här. Kroppen älskar när jag ger den träning som lär oss, mig och kroppen, att samarbeta och koppla rätt. Jag vill rekommendera dig att våga utmana dig själv på nästa träningspass. Utmana som i att komma närmare självförtroendet. Vi har alla obalanser, svagheter eller saker vi är osäkra på. Kanske är det att ta ner nivån på övningen och verkligen känna in detaljerna, kanske är det att ta lättare vikter och jobba med en bättre teknik, eller att börja om, sänka tempot och känna in hur kroppen känns i den där rörelsen som gör dig rädd. Oavsett vad du behöver göra för att tvingas bli modig och utmanas, gör det för dig själv.
