En del eftermiddagar får jag ett sådant sug efter att ge kroppen nya positioner. Ni vet, efter att ha suttit vid datorn en hel dag, stirrat in i en skärm och i bästa fall fått några timmar stående så känns både kropp och huvud ganska fyrkantigt. Det är segt. Stunder som dessa (läs: just precis nu) längtar jag efter att få röra på mig. Och det behöver inte alls vara så avancerat. Ofta brukar jag cykla hem och rulla fram yogamattan. Sedan gör jag sådant som känns bra. I tystnad. Oftast vill jag sträcka ut kroppen på olika sätt. Sitta på huk och rulla bak. Ibland vill jag köra solhälsningar i ett tempo som höjer pulsen och stå extra länge i stående hund eller plankan. Och ibland vill jag bara ligga raklång och landa mentalt och fysiskt efter en arbetsdag. Men oavsett vad jag gör så vill jag ge kroppen en ny riktning och rörelse efter att ha stirrat och vart fyrkantig på jobbet. Mjuk. Ibland behöver man inte ens kalla det för yoga eller träningspass. Man behöver inte ens ta i eller stretcha så hårt man kan eller ens bli svettig. Ibland kan man också använda kroppen i nya rörelser utan att tänka så mycket på vad det ska passa in eller märkas som.
