Idag sörjer jag en människa jag aldrig träffat men nyligen upptäckt och blivit förälskad i. Jag sitter i en varm filt och läser hans sista och ändå vackra ord. Läser människors sorg, hälsningar och hjärtan. Tårarna kryper över mina kinder och jag känner en djup förakt för livet. Önskar att vi kunde få förstå detta eviga mysterium. Varför får vissa allt och andra inget. Varför blir vissa mer utsatta än andra och varför finns det inget svar på vad meningen egentligen är. Varför måste barn bli sjuka, varför måste sjukdomar göra oss så svaga och varför måste människor som Kristian bli fråntagen livet så tidigt. Livet och världen bjuder på så oförskämt många varför. Idag sörjer jag mannen som satte ord på allt det vackra, svarta och oförståeliga. Mannen som påverkat hela landet med sin unika talang för ord. Idag sörjer jag samtidigt som jag lär mig uppskatta livet här och nu lite till. Vila i frid, Kristian Gidlund.
