Klockan är 09.26 och jag sitter vid köksbordet. Äter frukost, pratar med syrran via röstmeddelande och vaknar långsamt. Har sett fram emot den här dagen länge. Ska attackera mitt källarförråd. Befria mig själv från kaoset som rådet där nere. Ljuvlig känsla. Ska även packa till morgondagens resa och städa hemmet. Men innan allt det där sov jag lite längre än tänkt pga så gött och en promenad runt sjön väntar. Troligtvis med en paus för fem minuters guidad meditation på klippan. Behöver landa lite i kroppen efter veckan som varit. Livet som separerad med barn är sådana kontraster, speciellt på sommaren när vi har varannan vecka, något vi inte har i vardagen. Som jag sa till mamma igår: De sista två dagarna kände jag att en paus var välkommen, men i samma sekund vi skiljs åt skriker mitt väsen jag ångrar mig kom tillbaka skit i pausen jag vill bara vara nära dig. En ambivalent känsla jag tror alla separerade föräldrar känner. Det är officiellt två veckor kvar av semestern men den kommande veckan ägnas åt jobb med vårat nya projekt. Imorgon åker jag ner till Ängelholm för möte med mina två kollegor, sedan fortsätter två av oss ner till Malmö där vi jobbar resten av veckan. Jamen jajjajajajajaajaja, det är så mycket PIRR med detta projekt. Responsen vi får är otrolig. Nu ska det bara omsättas i en konkret verklighet. Ett steg i taget. Okej, nu lär jag sätta igång! Har träning klockan 17.30 och innan dess vill jag ha kommit en bit på vägen. Hehe, klockan är 09.36 men ändå. Nu kör vi! Ps, läs kommentarerna till bikten i förra inlägget, så mycket intressant som väcker tankar där! Läs även: Dålig eller bara ätit för lite?
