Herregud, den här dagen. Sitter på kontoret och äter bröd med smör och vill helst att den här dagen ska vara över. Åker till Malmö imorgon för sista arbetsdagen (åker ner sista gången för utvärderings och avslutningsmiddag nästa vecka). Är i någon typ av mellanland idag som gör mig trött och disträ. Som att jag spar energi för att kunna leverera riktigt bra i det här projektet för sista gången imorgon. Avskyr sådana här dagar. De gör ingenting gott utan tenderar att växa och bli en samlingspunkt för ångest, tvivel och allt som är grått. Känns helt orimligt att jag ska vakna pigg och känna mig snygg imorgon, men samtidigt så vet jag ju vad en natts sömn och ny dag gör med en. Plus att jag ju ser fram emot att åka ner eftersom det är så jädra roligt så motivationen är det ju egentligen ingen brist på. Antar att det också är någon slags separationsångest som spökar. Vill ju på ett sätt att det här inte ska ta slut. Samtidigt som det ska bli skönt att få komma hem och landa i det vanliga livet igen. Jädrar vad jag behöver landa i saker och ting. Var längesedan jag kände mig så "olandad" för att uttrycka det helt icke korrekt. Min tid för samtal på måndag kunde inte komma mer lägligt.
