De senaste fyra månaderna har varit oerhört omtumlande för mig på många plan. Samtidigt som jag har kämpat, lyckats och fortsatt framåt i karriärstrappan har mitt privata jag genomgått alla former av ofrivillig utveckling och humörstadier. Nästan samtidigt som min kille åkte till Singapore för sin utbytestermin flyttade min lillasyster utomlands, så från att haft dem nära varje dag var de nu alldeles för långt bort. Samtidigt som jag gjort mitt absolut bästa för att sprida glädje och energi här och på jobbet har jag ofta avslutat kvällarna i desperata gråtkalas,utmattad av längtan och saknad. Det är oerhört tufft när två av personerna som är så viktiga för att förgylla din vardag plötsligt inte finns på sin vanliga plats. Det blir verkligen sådär tomt, ensamt och svårt hur underbara de människor som finns kvar än är. Jag har pendlat från att vara genuint lycklig, glad och sprudlande till att bryta ihop i tårar på en sekund och jag har slutat räkna gångerna jag har fällt hemliga tårar på tvärbanan, längs vägen och på personal-toan på jobbet. Nu är det äntligen slut på all längtan och jag kan knappt förklara hur lycklig jag blir av att säga följande: ,. på onsdag flyger jag & min lillebror till Schweiz för att hälsa på syrran som för övrigt kommer tillbaka till Stockholm i slutet av Juni. ,. nästnästa lördag flyger jag till Dubai för att möta upp min kille, spendera en vecka där tillsammans för att slutligen ta med honom HEM till oss igen. ,. tack och amen. .
