Har precis bäddat ner mig i sängen på hotellrummet i Malmö. Är här för att jobba till fredag eftermiddag. Hade sådan tung ångest över att lämna Edith. Den växte under eftermiddagen och när vi sa hej då så brast det. Hon lutade sig mot mig för att få en puss och mina ögon svämmade över. Hur ont kan det göra att vara borta från sitt barn i några dagar. Så ont. Jag vet att det kommer att gå bra när jag har fullt upp under dagarna, det är kvällarna som är jobbiga. Det är andra gången som jag är borta från henne lite längre på grund av jobb och det är jobbigt . Förstår varför mamma fortfarande blir tårögd när vi vuxna barn kommer hem och hälsar på. Längtan och saknaden avtar väl inte hur gamla ens barn än blir. Mitt sätt att hantera saknaden är att gå helt upp i det vi gör här nere. Blir som uppslukad för att det är så förbannat roligt, därav att jag glömmer posta på story och svara på sms. Men det får vara okej den här korta perioden. Och det är ju också viktigt att påminna sig om hur lyxigt det är att få sova hela nätter i egen säng och äta hotellfrukost. Har precis skrivit ett inlägg om komplex som kommer imorgon förmiddag. Puss!
