Det här med förhållanden är alldeles underbart. Jag har alltid varit en sån som bara längtar efter en trygg mansfigur med stadig rygg, förståelse för mina svagheter och som är beredd att ta emot min kärlek. Jag höll flera gånger på att tuppa av i lyckoruset när jag träffade honom på ett lortigt dansgolv i Norge för snart tre år sen. Nu är vi sambos sen ett och ett halvt år, äger ett aktiebolag ihop och är fint nog mer kära nu än då. Det faktum att han nu åker iväg för att spendera fyra månader i Singapore som duktig plugghäst innebär en massa nyttiga och härliga saker som att vi får längta efter varandra, ha fyra veckors härlig semester tillsammans och fortsätta lära oss att verkligen ta vara på det vi har. Allt det är bra och fint på alla sätt, men just precis nu när han nyss har åkt vill jag bara gräva ner mig och vägra vara positiv. ,. jag återkommer en annan dag.
