Tusen tack för svaren på frågorna i det här inlägget! Och tusen tack för responsen på det här inlägget! Och tusen tack för responsen på alla inlägg egentligen. Det är en ynnest att få skriva den här bloggen och utvecklas tillsammans med er! En vän sa att hon tycker att min blogg blivit ännu mer genuin och personlig sedan jag fick barn och det gjorde mig så glad. Känner själv att jag börjat hitta min plats mer och mer, märkligt att man kan känna så efter åtta år. Samma sak med Instagram som är min sämsta gren. Har haft så mycket press kring instagram. Känt att det inte riktigt lirat och krystat fram saker som skulle vara "inspirerande" = svinsvårt. Provade att försöka tajma med bästa tid för publicering och lägga var tredje bild med tema osv. Men det går inte för mig. Det blir för polerat och pretto och tråkigt. Så nu struntar jag i det och kör på känsla - och vågar vara mer personlig, i nuet och inte alls polerad. En del verkar uppskatta det jättemycket, andra avföljer för att mitt flöde inte är tillräckligt snyggt. Men så får det vara. Jag orkar inte försöka vara sådär instagramperfekt längre. Jamen, jag skulle ju egentligen skriva hej från Halmstad och sådär, men nu halkade jag ur spår. Tur det för det här var ju mycket roligare att filosofera kring. Är svintrött och sitter på balkongen hos mina svärföräldrar. Har precis lämnat över bebis till Kim och planerar att skriva max ett blogginlägg till för att förbereda till imorgon och sedan lägga mig och läsa. Vi har det så bra här och imorgon kommer mina föräldrar för att för första gången uppleva Halmstad. Edith får hela klanen mor- och farföräldrar att bli ompysslad av. Och som avslutning: FY HELSIKE vad frustrerad jag var igår. Nu måste vi avvänja nattamning för tredje gången eftersom en magsjuka kom efter första gången och nästan 40 graders feber kom efter andra gången. Det enda positiva med att vi fått skala upp amningen igen när vi nästan har slutat är att jag verkligen på riktigt är klar. Så klar att jag ibland vill skrika "TA INTE PÅ MIG" när hennes underbara mjuka lilla hand smeker min bröstkorg och pillar på min öronsnibb samtidigt som hon äter. Orimligt. Jahapp. Det var mitt liv just nu!
