Det är torsdag på sportlovet och njuter av att äta en ensam frukost i ett tyst hus. Evy sover, Edith är iväg på utflykt med mormor och Tareq jobbar. Aaaaah, ovärderlig stund. Lyssna på Morgonpasset och ha fria händer. Från och med nästa vecka ska jag försöka forma någon slags rutin för mig och Evy. Det behövs för att få ihop allting som väntar. Bebis + jobb + husbygge. En ekvation som definitivt kräver sitt. Har njutit så mycket av att bara checka ut från det mesta och ta dagarna som de kommer - och nu ser jag fram emot att hitta vår nya vardag. Har också börjat fånga upp mig själv efter den mest intensiva första fasen i bebisbubblan, hej hallå hur mår jag, vad behöver jag, hur känns det? Överlag så mår jag väldigt bra och känner att mycket landat. Att det här lilla livet kom till oss var det bästa som kunde hända. Är så tacksam! Också kul att jag igår kände genuin glädje när våren pirrade i luften, det är ju verkligen ingenting jag tar för givet efter alla år med vårångest. Jahaoopp, det var verkligen ord rakt ut från nu. Hur mår du? <3
