Såhär kände jag igår: Känner mig ledsen idag. Tung i sinnet. Förlamande trött. Kommer på mig själv med att fastna med blicken och bli kvar. Vet att jag behöver resa mig och gå ut. Promenera en sväng. Kanske sträcka ut kroppen när jag kommer hem. Har ingen lust till någonting. En sådan dag. Längtar efter att landa, har längtat länge nu. Dagarna här hemma gick för fort. Har ännu inte landat. Kanske kommer det snart. Vet att det finns knutar inombords som tar energi. Försöker acceptera dem och tänka att det är en del av processen. De kommer inte att finnas där för evigt. Svajar i allt idag. Den vanliga energin är som bortblåst. Lusten obefintlig. Hoppfullheten som jag så ofta känner är inte där. Vet att den kommer igen men inte nu. Känner mig själv vid här laget, vet att det här är ett sätt för mig att ladda energi. Att jag har gjort mycket senaste tiden, det här är mitt väsen som balanserar upp. Jag vet det nu. Börjar förstå att min person innehåller stora kontraster, att det är såhär jag fungerar. Mycket av det ösiga balanseras upp med mycket av motsatsen. Jag har de glada, energirika och självklara dagarna för att jag också har de här tunga och ångestfyllda dagarna. Det är så min personlighet skapar balans och jag övar på att acceptera det. Läs även: → "Jag är varken elitidrottare eller superexpert, bara människa"
