Klockan är 13.31 och jag har precis käkat lunch på ett café. Vid bordet bredvid går personalen igenom hur de ska lägga upp skift för julruschen. Vilka bullar ska stanna och vilka ska tillfälligt försvinna för att ge plats åt julbaket. Känner mig behagligt mätt efter en böngryta med långkornigt ris och om tjugonio minuter väntar en inspelning. Stannar till och lyssnar på människorna bredvid. Tar in slammer från bestick och tjuvkikar på budpestbakelsen som en kvinna njuter av. Betraktar ett par i smyg och fantiserar om vilka de är och hur de har det. Kanske är han tillfälligt hemma från jobbet och njuter av en ledig dag. Hon, mitt i lunchen mellan möten, ändå prioriterar de att ta en snabb lunch tillsammans. De ler mot varandra och jag blir varm inombords. Att betrakta människor är fint. Att lyssna in omgivningen och få besöka någon annans verklighet om än för en kort sekund. Pratet om julbaket fortsätter och det är nu bestämt att kardemummabullen tillfälligt ryker. Ett spritsschema planeras för att allt som spritsas ska få sitt. Köper med mig bullar till kvällen och försvinner iväg. Livet, här och nu. Tack!
