Sitter i telefonkö. Livet står aldrig så stilla som när man sitter i telefonkö. Har plats 48 i kön. Ediths gosedjur ligger bredvid mig i soffan och jag tänker på hur hon alltid är med mig. Hur saknad hon är när hon inte är här. Pratade med en vän som troligtvis ska byta land snart. Flytta till nya äventyr. Pratade om ångest med en närstående häromdagen. Bokade en tid hos gyn när jag insåg att det inte varit någon uppföljning sedan min förlossning för 3 år sedan trots bristning grad 2, att systemet är så. Ren tvätt ligger i soffan och ren tvätt hänger på torkställningen. Diskmaskinen behöver plockas ur så den kan fyllas på nytt. Klockan är 20.53. Jag har plats 43 i kön. Kroppen känns nöjd efter den där kvällspromenaden. Det var isande kallt, luften var sådär krispig som man gillar. Det är kolsvart ute. Varje eftermiddag kommer jag på att jag behöver någon mer lampa. Glömmer det lika snabbt. Kommer på det nästa dag det mörknar. Läste en text som jag skrev vid årsskiftet förra året. Om hur mycket det där året, 2019, hade lärt mig. Om viktiga insikter jag fått. Känner gumman du hade ingen aning. Tänk att det fanns mer. Vill krama mig då och krama mig nu. 2020 blev en resa ingen hade kunnat förutspå. Jag har plats 37 i kön. Så många tankar som hinner passera när livet står stilla i en telefonkö. Åt en kaka med kardemumma precis. Tillsammans med en chokladbit blev det nästan som en chocolate chip cookie. Bra att veta till kommande kakätande.
