Här satt jag på kontoret i fredags, inför en fredagslunch med vår nyaste kollega. Evy somnade i bilen och fortsatte lyckligtvis sova en och en halvtimme i stolen så jag hann ta ett möte och sitta ner i lugn och ro innan det var dags att vakna, bara en sådan sak. Var glad över att ha hittat en ren tröja för ovanlighetens skull - ovanligt eftersom vår tvättsituation i bygget är högst medioker och ovanlig eftersom det alltid är små söta kladdiga händer överallt. Precis innan jag åkte hemifrån åkte kepsen på, trots att jag hade gjort i ordning håret. Livssituationen är 🙃 lite mycket 🙃 så då känns det befriande att gömma sig i keps. Att släppa utseendet eftersom det inte finns tid eller praktiska möjligheter till att försöka hotta upp sig. Längtan efter en garderob är brinnande efter snart ett år utan. Fantiserar om att gå ut ur duschen och mötas av kläder på galgar, hudvård fint uppställda och lyxen i det gamla vanliga och helt normala, att ha en organiserat hem ... mmmm snart snart snart är vi där. Allt har sin tid och det här kapitlet är och har varit allt, stundtals så överväldigande att det är lätt att glömma att det här inte är det vanliga, något annat kommer sen - snart. Där satt jag på kontoret i fredags och kände massor med tacksamhet, trots allt som är tärande så är det en otrolig upplevelse att vara med om och snart är vi i mål!💘
