Golvet är smuligt under fötterna och jag har ännu inte varit utanför hemmet trots att klockan närmar sig ett. Jag blev precis uppringd av en kompis som var helt salig: "jag måste bara ringa och berätta det här för dig!" och jag blev varm ända in i märgen av att få vara den personen för någon. Den som man vill ringa när något, oavsett vad, händer. Att få vara den för någon är en enorm kärleksförklaring i min värld. Bär med mig energin som samtalet gav och känner mig påfylld. Glad! Kokar pasta som ska ätas som snabb lunch innan nästa coachning-kund. Tredje för dagen och sista för den här terminen. Imorgon spenderar jag förmiddagen med blogg och det sista som ska göras, eget samtal med min coach Silje och en intervju med Svenska Dagbladet - sedan börjar sommarlovet. Blickar ut över slalombacken och är i känslan som bor i mig. Det är nya tider nu, på alla sätt. Den här våren och kanske specifikt senaste månaden har varit så mycket på alla plan. Jag har utvecklats massor den här första halvan av 2021. Saker har landat. Jag har dragit gränser. Avslutat. Påbörjat. Lär mig. Livet är så mycket hela tiden och en viktig lärdom är att leva i allt det som är när det är, inte vänta till sen. Vara nu. Göra nu. Känna nu. Det blir aldrig lugnare, det blir aldrig som vi tänkt oss. Förutsättningar kan påverkas, inget kan kontrolleras. Om något kontrolleras är det på bekostnad av något annat. Kontroll är ett försök till att skapa trygghet. Trygghet som önskvärt borde finnas inuti men inte gör det och då skapas den utanför i form av kontroll. En annan tanke. För att på riktigt kunna komma i kontakt med känslan av att må bra på riktigt, hela vägen in, behöver man befria sig från att bestämma allt hela tiden. Att våga vara i det som Är, istället för att hela tiden bestämma hur det borde/ska vara. Det gör hela skillnaden. Nu blev det här långt och säkert osammanhängande. Pastan är klar, jag är det inte. Har precis börjat. Livet börjar nu, och nu och nu. Läs även: Måste sluta nu om jag ska hitta tillbaka
