Nej men hörni här var det tyst! Har precis landat i soffan hemma hos mina föräldrar och nattat Edith i min gamla säng. De senaste dagarna har gått i ett, samtidigt som jag bär känslan av att inte ha hunnit hälften av det jag vill, samtidigt som det är ett högst medvetet val eftersom jag inte haft mer kapacitet än så dessa dagar. Acceptans är nyckeln till mycket. Imorgon ska vi ta en tur till Tomteland, senast vi var där var sisådär 25 år sedan eller så. Apropå år så känns det att året börjar avrundas. SKÖNT är min spontana känsla. Vilket knäppt år det varit. Om jag bara får beskriva det med ett enda ord skulle det vara MYCKET. Många stora bokstäver här men gudars vad det varit mycket på alla håll och kanter hela tiden. Allt som har varit bra och roligt och mysigt och kärleksfullt har varit så oerhört mycket och intensivt och ja, mycket - och på samma sätt har det motsatta varit det med. Mycket. 2021, ett år jag aldrig glömmer. Vissa årtal fastnar i en, detta är ett sådant. Samma med 2009, 2012, 2017, 2019. Okej, kanske fastnar varje år ändå. Men en del gör enorma avtryck, detta har varit ett sådant. Går mot 2022 med nyfikenhet och hopp. Ser fram emot att flippa den där ettan till en tvåa och för första gången någonsin så är jag i synk med att detta nyåret verkligen blir ett nyår, en nystart. Annars känner jag så inför hösten, men nu är det mer påtagligt än någonsin att nyår är precis som det är tänkt även inuti mig. Jahapp, nu blev det en hel radda med oklara hopp. Ska leta fram några bilder från de senaste dagarna och avrunda. Kram! Läs även: En hälsosam livsstil behöver följa med livet
