Hej på er! Har suttit i soffan och läst igenom era kommentarer i de senaste inläggen och kommer på mig själv med att le, bli berörd, dra efter andan och tänka hur fint det är att få en inblick i er verklighet. Någon berättade att hon är kär i en av cheferna på jobbet. Någon berättade om att hon har en mur omkring så hon har svårt att släppa in människor. Någon låg i sängen efter en lång dag. Ni berättar om livet och jag är alltid lika tacksam över allt ni delar. Så tack! Det är fantastiskt att få läsa om er. Jag sitter som sagt hemma i soffan. Solen är på väg ner och det är svinkallt ute. Är tung i huvudet. Vaknade med rossel i halsen imorse, kanske börjar det lätta nu. Stod i valet och kvalet om jag verkligen skulle ut och springa igår - kände att jag låg back i mat och hade haft ett högt tempo hela dagen så kanske var det inte löpning jag behövde men hade en träningskompis som väntade så vi enades om en kort tur. Och väl ute så var det förbannat skönt. Och jag påmindes igen om att jo, jag uppskattar verkligen löpning. Och det är min grej. Ändå är det som att jag glömmer det mellan gångerna. Att jag tror att jag inte kan springa eller något sådant märkligt. Jag kan ju det och det är så förbannat skönt. Påminner mig själv igen. När vi kom hem kom det där krasslet i halsen, men som sagt bättre nu. Min projektledare Elin är på ett göttigt träningsläger i över en vecka. Det innebär att jag ska unna mig att jobba hemifrån och passa på att lägga upp dagarna lite annorlunda. Som att sitta i soffan i myskläder med en filt över knäna som nu. Lämnade in min cykel på vårstädning och den är klar redan om en timme. Det gjorde mig glad. Spelade in ett avsnitt av min podcast Ofiltrerat med Oscar Zia som blev roligt, ärligt och djupt på samma gång. Det gjorde mig glad. Känner mig glad överlag idag. Det känns fint. Läs även: → Jag målade taket grönt - såhär blev det!
