Hej från ett café! Jag sitter här och jobbar utan bebis. Förlåt, men jädrar så skönt det är. Behövde verkligen få en paus. Det är kanske inte så mycket egentid att jobba men ändå skönt att få sitta själv och fokusera. Blev avbruten mitt i texten för att de stängde. Gick hem och satte mig i sängen istället. Nu är det alltså maj! Det betyder att det är sommar och semester inom räckhåll. Ser så mycket fram emot den ledighet som jag gett mig själv mellan 21 juni och 6 eller 13 augusti (har inte riktigt bestämt än). Under den tiden är det inga möten, projekt eller jobbgrejer. Bara bloggen och instagram som vanligt. Och framförallt bara vara ledig, hänga med familj, vänner och vara spontan. Njuta av sommaren och min bebis som kryper runt i gräset. Ja, hon kryper nu! Det lossnade i lördags och nu är det full fräs framåt. Jag börjar förstå varför folk sliter med den uttjatade frasen "vardagspussel", kanske främst när man har familj. Det är ju ett pusslande för att få ihop två heltidsjobb, en bebis, träning, matlagning, sysslor, egentid, handla och allt det där som hör vardagen till. Prick nu känner jag mig frustrerad över att tiden inte riktigt räcker till men accepterar samtidigt att det är så och försöker att göra det bästa av det. Vägrar önska mig fler timmar på dygnet. Vill göra färre grejer, inte fler. Jahapp. Det var dagens tankebubbla från mig! Hur har du som läser det?
