Det är torsdag eftermiddag. Det blev aldrig riktigt ljust idag, nu är mörkret kompakt utanför fönstret. Helgen känns välkommen. Den här veckan är intensiv och jag har jobbat på. Det har varit mycket som ska ur mig och helgen ska ägnas till att fylla på. Vaknade lite för sent imorse så det blev en jäktad känsla när vi skulle iväg till förskolan. Dagarna går snabbt när man jobbar hemifrån, snabbare? Eller så är det bara känslan som kommer när kontrasterna uteblir. Kontraster ändå, det är väl något av det finaste vi har. Börjar förstå att 2020 snart är slut. Att ett nytt år kommer, med allt vad det innebär. Vem vet vad det innebär. Ser fram emot att stängda datorn. Göra något helt annan tills Edith somnat. Vet knappt vad jag skriver, men känns skönt att låta fingrarna dansa över tangenterna. Disken väntar. Barnet ska hämtas. Puss! Läs även: Jag har fått tillbaka något jag trodde jag förlorat
