Klockan är 15.43 och jag sitter i den blå fåtöljen på kontoret och försöker få något vettigt gjort innan det är dags att ta helg. Hela mitt väsen är starkskört idag. Har lika nära till skratt som till gråt. Ni vet när man börjar skratta och upptäcker att man börjat gråta, den känslan. Är orimligt trött eftersom jag inte sover på nätterna. Kan inte somna. Eller tillslut så gör jag ju det men det tar timmar och jag kan inte stänga av tankarna som maler i huvudet. Inatt blev det inte mer än några timmars sömn eftersom jag lade mig lite sent, inte kunde somna, blev väckt av Edith som behövde ny blöja och sedan vaknade hon klockan 05 och var superpigg, det var inte jag. På ett sätt så är jag så glad, samtidigt så ledsen. Jag mår så bra och samtidigt så dåligt. Det är ambivalent och skitjobbigt. Lovar mig själv här och nu att jag ska ligga i sängen, på spikmattan och läsa senast klockan 21.30 ikväll. Ska försöka ladda inför duoloppet på Tjejmilen 21k som jag och Elin ska springa imorgon. Herregud så dåliga förutsättningar jag har för det här. - Pollenallergin som bor i mig - Var dunderförkyld förra veckan vilket inneburit ingen träning - Har för övrigt inte fått till någon träning de senaste veckorna - Har inte sprungit på några veckor - Sover för lite och för dåligt Hade hoppat av loppet om det inte vore för att det är en rolig grej att göra tillsammans med Elin (vi delar så en springer 12 km och en 9 km) och att vi springer för Plan och flickors rättigheter. Huvudsaken är att jag tar mig runt, det är det enda jag fokuserar på imorgon. Ni kan väl heja lite extra om ni råkar vara där och se mig lunka förbi. Ser hur ni svarar och hjälper varandra i kommentarsfältet till "månadens bikt". Att det som från början var ett vanligt inlägg blev ett sådant här naket och mänskligt forum är helt magiskt. Tack för att ni bidrar till det! ♥ Nu är det slutbabblat för den här gången. Kram!
