Igår kom vi tillbaka till Stockholm några dagar för främst tre roliga saker: > Jag skulle prova min brudklänning igen. > Vi ska på ett bröllop i helgen. > Beyoncé! Nu sitter jag hemma i köket och försöker bestämma mig för hur jag ska spendera resterande timmar innan det är dags att möta syrran. Är fortfarande uppfylld av Beyoncés konsert igår. Herregud vilken konstnär hon är. Blev nog kär i henne igår. Speciellt när hon sjöng Halo. Och för att hon är så "stor" i allt hon gör. Allt har ett budskap, hon vågar ta ställning, hon lyfter kvinnan i stort som smått. Som syrran sa: Hon är nästan omänsklig men känns ändå genuin. Under konserten kände jag mig helt närvarande, det var inte många tankar som passerade utan jag var mest uppfylld av det som hände på scenen. Men någonstans mot slutet av konserten så slog det mig hur lyckligt lottad jag är, och jag fylldes av tacksamhet. De senaste årens hårda arbetet har gjort att jag den här sommaren kan unna mig nästan två månader av semester, visserligen inte från bloggen och men det är egentligen bara roligt. Jag får uppleva vänners bröllop, Bey, många veckor i sommarstugan, Halmstad och vårt eget efterlängtade bröllop. Och en get away till Antibés direkt efter. Och mitt i allt detta så kommer min andra bok ut. Och vädret har hittills vart fantastiskt. Och jag börjar sakta men säkert återhämta mig efter den intensiva våren och känna att kroppen närmar sig semesterkänslan. Jag bara njuter och påminner mig om att låta tacksamheten få ta plats. ,. bilder från Beyonce.com.
