Är så förbaskat glad över den här påskledigheten. Fick umgås med många i familjen, sova många timmar, vara ett dygn i sommarstugan, bli ompysslad av mor och far och gå en daglig promenad. Sådant som är så avkopplande att allt i vardagen känns väldigt långt borta. Min kropp sög tydligen åt sig det här med att sova extra många timmar - så svårt det var att kliva ur sängen imorse. I övrigt så känner jag mig aningens slö i tanken och hoppas att kraften ska återvända snart. Våren är ju alltid svår för sådana som mig och i år har den vart extra krävande av olika anledningar. Känner mig lite stressad över att vi snart är inne i maj. Hur kan det här året gå så förbaskat fort? Prestationsångesten ligger nära till hands och jag har hamnat i en svacka där en liten röst talar om för mig hur lite jag gör, hur kasst det går och att alla andra är så mycket bättre. Samtidigt så känner jag inte att jag alltid måste vara aktuell, sträva efter att vara bäst eller synas mest. Jag gillar ju att göra sådant som ger energi, oavsett om det förknippas med någon typ av framgång eller ej. Vilsenheten som kommer över en ibland. Känner ni er vilsna ibland? Ska packa ihop och cykla till kontoret nu. Att komma ut i friska luften brukar göra att huvudet känns lite lättare att bära. En bild från en av alla omgångar Ticket to ride vi har spelat i påsk. Älskar detta spelet!
