Ungefär såhär känner jag mig just nu ↑. Människor som snart fyller 1 år är intensiva. Speciellt när de precis har börjat gå och har så mycket energi och älskar att packa upp saker (dvs stöka till) och tycker att påklädning/blöjbyte/avklädning/osv är fruktansvärt så blir brottningsmatch varje gång pga måste upptäcka världen nun nu nu nu! Förr jobbade jag varje gång hon sov. Nu sitter jag på olika bänkar. Behöver den lilla pausen som sovstunderna innebär så har nästan slutat gå promenader. Vill liksom bara få sitta ostört på arslet någon gång varje dag. En annan grej är att jag gärna skulle spola fram tiden typ två-tre veckor. Gissar att våra nya rutiner satt sig lite mer då. Den här arbetsveckan har inte ens börjat för mig då Kim varit på konferens så jag jobbar torsdag och fredag istället. Känner mig trött och vill helst bara ligga med huvudet i Kims knä och slötitta på något resten av kvällen. Orkar inte vara duktig just nu. Vill lägga mig tidigt men vill också bara ligga i soffan och slappa. Jamen nu hör ju! Stora issues här borta. En sista grej: Har typ ingen matlust. Ingen mat är god. Blir aldrig mätt. Är alltid hungrig. Mat är numera svintråkigt och det här gör mig uppriktigt frustrerad. Mat är livet. Men inte nu. Frågade på instagram om någon kände igen sig och det verkar vara vanligt. Känner ni igen er? Det här började alltså i och med graviditeten för mig och har ännu inte ändrats. Puss!
