Edith vaknade kvart i fem imorse. Fem igår. Lyckades få henne att somna om på min axel två gånger men vaknade såklart direkt jag försökte lägga ner henne. Uppenbart svintrött, men ville sen inte somna om. Frustrationen man känner då. Med armar som domnat av pga vaggat 10 kilos bebis i obekväm vinkel i vad som känns som en evighet. Efter smoothie och en snabb facetime med hennes mormor så somnade hon tillsist i vagnen på balkongen. Klockan är strax efter sju och jag vet inte riktigt vad jag ska göra med mig själv. Provade att lägga mig igen men kan inte slappna av. Igår gjorde vi något sjukt. En dag som började med att jag ringde upp och skrek väldigt otrevliga saker till Kim pga var svinarg, slutade med att vi köpte en ny lägenhet. Livet är så märkligt vissa dagar. Jag vågar inte riktigt glädjas än, vill ha allt signat och klart först, sedan är det på riktigt. Annars då? Är trött. Ska göra en cappuccino och läsa här på balkongen tills bebis vaknar. Eller bara sitta en stund med solen ansiktet och njuta av att vi fortfarande har den här otroliga terassen. Om ett halvår är den antagligen inte vår längre. Hoppas att ni får en snäll dag. God morgon!
