Jag sitter på altanen i sommarstugan, kom hit i fredags. Det är många tankar som bor i mitt huvud nu för tiden. Har inte riktigt fått den där vanliga semesterkänslan som brukar komma redan en halv vecka in i semestern, men inser att det troligtvis beror på det som väntar i höst. När jag kommer hem från sommarstugan så väntar ett intensivt jobbrace fram till att bebisen kommer. Vill och behöver förbereda så mycket som möjligt för att ha en bra grund till den nya verkligheten som väntar, i och med att jag inte kommer att kunna gå på föräldraledighet som många andra. Jag är både pirrig, lite nervös och förväntansfull inför hösten. Ser fram emot att få två månader till att jobba undan det som går och förbereda så mycket som möjligt. Allt annat får vi ta som det kommer. Det enda jag känner mig säker på är att man inte kan kontrollera eller bestämma någonting när det kommer till förlossning, bebistid och allt som hör den till. Det är bara att försöka hänga med, försöka vara närvarande och inte bygga upp enorma visioner om hur det ska vara på ett visst sätt. Är tacksam för att jag inte är en så orolig person som tar ut saker i förskott, det kan nog underlätta i detta. Åhja. Det var dagens ordbajs, nu till något annat. Såhär välkomnad blev jag i fredags när jag kom till sommarstugan. Syrran hade gjort en svingod middag med halloumi, rostad sesampotatis och ingefärsvinigrette och åkern var insvept i en dimma som såg helt magisk ut i solnedgången ↓ Nu ska vi spela ännu en omgång av Alfapet och jag ska nog försöka övertala henna att vi ska ge oss på Monopol. Vi trivs!
