God morgon, måndag! Jag ser fram emot ännu en arbetsvecka som är relativt normal i det att vi är på kontoret. Var på ett speciellt och något svårplacerat humör i fredags och min projektledare Elin, som vanligtvis läser mig som en öppen bok, frågade till sist hur läget var eftersom min energi var så svår att placera. Svarade flera olika saker tills poletten föll ner ett par timmar senare: "Jamen gud, jag är nog bara trött och så väldigt redo för helg nu". Förra veckan var den första riktiga arbetsveckan, som dessutom var rätt intensiv i framförallt sociala möten och en hel del stå framför kameran, sedan i MARS. Undra på att jag kände mig svårplacerat sliten och lite rivig när de sista krafterna skulle skrapas ihop, hehe. Tänk vad fint och värdefullt det är att människor som står en nära frågar hur man mår och att man få tar sig tiden att reflektera över det innan man svarar (eller i mitt fall här fortsätter att svara när man får nya insikter). Den här helgen har varit guld värd. Har haft mysiga dagar med Edith och bäddat ner mig kl. 22 både fredag och lördag vilket inneburit att jag inte varit helt förstörd när hon vaknat i gryningen. Har ju nämnt att jag vill tillbaka till att bli en morgonmänniska efter att ha vänt på dygnet helt sedan jag fick barn. 3 år av att vara tillfällig kvällsmänniska räcker fint. Jobbar nu aktivt på att komma tillbaka till morgonmänniska och måste ändå säga att jag påbörjat processen genom att lägga mig tidigare. Ett steg i taget osv. Nu ska jag avrunda innan det här blir alldeles för långt. Vill avsluta med en mening som vi kan ta med oss in i veckan: "Jag får ombestämma mig". Kram! Läs även: » Tankar om träning
