Livet, åh livet. Det är en ... intressant resa. Jag genomgår nu en intensiv period både känslomässigt, privat och på jobbet. Det är något med att allt alltid tenderar att komma samtidigt. Hur som helst. Jag lär mig saker, kommer till nya insikter, bearbetar, förbereder och försöker att hänga med. Gör allt jag kan för att inte falla tillbaka i gamla mönster och övar på att ta hand om mig på alla plan. Att vara snäll, genuint snäll även när det gäller att acceptera det gamla vilket för mig är svårt. Kan inte låta bli att fascineras av det faktum att en aldrig blir fullärd när det kommer till att lära känna sig själv. Nu är jag visserligen inte så himla gammal i ålder men känner ändå att jag lärt mig rätt mycket om mig själv de senaste åren med utbrändhet, sjukskrivning, psykisk misshandel, eget företag, resor och ett par år i terapistolen. Men nej. Idag fick jag ytterligare nya uppvaknanden och lärdomar. Så otroligt värdefullt och fullkomligt jättejobbigt. För att summera den här något virriga texten som kommer direkt ur mina tankar: Investera i dig själv, ge dig några timmar i terapistolen. Det är att ge sig själv kärlek. Det kan vara riktigt vidrigt, blottande och outhärdligt ibland. Verkligen. Men det är så värt det. För det spelar ingen roll hur korrekta vi är eller hur mycket vi än försöker skapa en bra yta eller vältränad kropp om inte insidan hänger med. Helt enkelt en dagens påminnelse om vikten av att våga lära känna sig själv på riktigt.
