Det är söndagkväll när jag skriver det här inlägget. Jag känner mig redo för sängen. Var på en kort utflykt för att köpa blommor till balkongen idag och det slog mig hur något som för bara några månader sedan var no big deal nu kändes som något helt nytt. Blev helt slut av den lilla färden med alla intryck. Så ovan att vara ute på det sättet nu när man mest är hemma och jag funderar på hur våra beteenden kommer att ändras i och med det här. Kommer vi snabbt hitta gaspedalen när restriktioner lättast så vi kör rakt in i "livspusslet" igen. Kommer vi att lära oss något om nyttan av återhämtning och reflektion eller har vi glömt allt dag tre som fria själar. Jag vet såklart inte. Men jag vet att jag, som säkert många andra, har en ambition om att inte låta hetsen i att livet ska gå så förbannat snabbt komma tillbaka i första taget. Planera mindre. Låta spontaniteten fortsätta ta plats. Jag har inte öppnat datorn på hela helgen och det har varit välbehövligt. Veckan som kommer verkar bli lugnare än på länge och jag ser fram emot det. Kanske ett första tecken på att sommaren snart är här. Har knappt tagit in att det är semester snart? Nu ska jag sätt punkt och bädda ner mig. Det är måndag morgon när du läser det här, hoppas vi båda vaknade med en känsla som känns tilltalande. Kram!