Bläddrade i arkivet. April förra året. Känns längre än bara ett år. Ser i min blick att jag fortfarande var i process - sörjde skilsmässan och allt vad den innebar. Började bli glad igen, men trötthet var ofta närvarande. Lyfter blicken från datorn och ser bort mot Hammarbybacken. Gör ofta det för att låta öga vila på annat, helst långt borta. Har hört att det ska vara bra som motpol till alla timmar framför en skärm. Är i valet och kvalet om jag ska ta den där promenaden nu eller om någon timme. Har försökt veva igång mig under eftermiddagen men gårdagens höga energi och den intensiva förmiddagen idag sänkte tempot nu. Helt rimligt. Är hungrig så får börja med att äta ett sent mellanmål. Längtar efter Edith. Uttalar det inte högt lika ofta nu som i början, men saknaden är konstant. Men den har hittat sin plats i mig nu, så man klarar av att leva såhär. Isär. Tänkte på det igår kväll, att det är tur att jobbet gör tiden utan mitt barn meningsfull. Mitt jobb ger så mycket glädje och kräver så mycket tid, engagemang och utrymme, vilket gör att de barnfria dagarna också har ett syfte. Vet inte hur det gått annars. Okej, nu behöver jag mat. Sedan en promenad. Sedan jobba lite till. Puss! Läs även: Mina valda sanningar
