Hej hallå! Nu är jag tillbaka hemma efter tolv dagar borta. Som alltid när jag kommer hem efter att ha vart borta en stund så vill jag genast boa in mig och styra upp hemmet med nya snittblommor, fylla kylen, ha färsk basilika i köket och gärna flytta runt på några pinaler så att hemmet känns levande. Jag har ett lugn i kroppen, samtidigt som en något stressad känsla ligger nära. Pendlar frisk i tankar om att "nu jädrar 2018, det kommer bli gött" och "helvete vad pressad jag känner mig", "hur ska jag få ihop allt" och "det här gör jag så bra" osv. Högt och lågt blandat med positiva och dränerande känslor och tankar. Insåg nyligen att Edith fyller TRE månader nästa vecka, vilket innebär att jag redan ammat halva tiden av det jag tänkte innan. Och om jag nu håller fast vid att amma ett halvår och slutar då, hur ska jag få ihop allt när hon ska äta mat, ha mer rutiner och jag behöver jobba en del och samtidigt vill ge henne allt fokus och inte stressa henne? Samtidigt så känner jag mig så avslappnad och lugn eftersom jag känner mig mer ledig än vad jag är mentalt. Och samtidigt så finns en liten röst som säger att jag måste skärpa mig och posta oftare på instagram, skriva fler blogginlägg och jobba mer. Hallelujah. Ett litet nyårkaos direkt från mitt huvud så att säga. Det var ju inte riktigt meningen att jag skulle sväva iväg såhär, men det behövdes väl. Nu ska jag gå ut på en promenad innan min koordinator Elin kommer hit för att fota ett samarbete. En mörk selfie från en promenad i börja av nyårskvällen. Berätta, hur mår du som läser? Dela gärna er nyårstrasseltankar! Kram!
