Klockan är 21.07 och jag är mätt. Skickade några riktigt tveksamma röstmeddelanden i värsta hungern till min bästis Stefan. Ni vet när man går från att vara hangry till att tappa det till något oklart fnissande pga behöver energi. Den här veckan började inte som planerat men jag har försökt bolla att njuta av att ha Edith hemma två dagar extra och få en del jobb gjort. Ser fram emot att få komma ikapp med jobbet imorgon. Hade ett långt samtal med min coach Silje idag och konstaterade att jag är trött, samtidigt som jag trivs och är glad. Behöver få rikta fokus inåt och fylla på lite då det har varit - och är - så mycket som ska ur mig. Glömmer ibland att mitt jobb innebär det, att mycket ska ut. Just precis nu känner jag ett stort behov av att fylla på lite extra. En parantes är att jag märkt att jag ofta sitter i tystnaden på kvällarna nu. TVn är avstängd. Ibland musik men lika ofta inte. Tänk att jag som gjorde allt för att förhindra och motverka tystnad eftersom den var så skrämmande nu aktivt söker upp den och är i den. Trivs i den. Behöver den. Uppskattar den. Det är fint. Apropå Silje så känner jag alltid sådan kraft efter att ha pratat med henne. Blir grundad och allt känns så självklart. Åh, nu slog det mig att jag vill skriva ett inlägg om hur annorlunda jag kommunicerar nu mot tidigare *gör en mental notering*. Det här blev verkligen ord rakt ut. Vet knappt vad jag skriver om. Men, det är ett blogginlägg och ett hej i vart fall. Det räcker bra efter den här dagen som både manglat mig och gjort mig glad. Kanske lite gråtfärdig också. Det här skriver jag ju alltså igår kväll eftersom det är onsdag morgon som det publiceras. Det betyder att när du läser det här så är det en ny dag. Förhoppningsvis så vaknade både du och jag med ny energi i kroppen. Det vore fint! Nu avrundar vi den här förvånansvärt långa och något virriga texten. Puss!
