Jag äter varm gröt! För första gången sedan hon kom så äter jag nu frukost som nyss blivit tillagad. Hurra! Det är verkligen som de säger, att det är som att bebisen har något magiskt sinne som känner på sig när mamman ska äta och då själv vaknar och vill ha mat. Igår vaknade hon av hunger direkt jag satte ner tallriken på bordet. Hur som helst - Hej! Jag vill egentligen börja med att uttrycka vår tacksamhet för alla gratulationer, värmande ord och blommor. Vi är så rörda och glada! Hur är livet nu då? Om vi bortser från att mitt mående sviktar och är lite all over the place både med hormoner och återhämtningen efter blodförlusten (som fortfarande är det som tär mest) så har vi det så bra. Jag som annars måste komma ut och andas frisk luft minst en gång om dagen märkte knappt att jag inte var utanför lägenheten på hela dagen igår. Vi har haft lyxen att ha syrran hos oss i tre nätter då hon åker till Kanada för att vara borta ungefär ett år (är så blödig kring detta). Det finns ingen annan som vi skulle ha släppt in i vår bebisbubbla men hon är en så naturlig del av vår lilla familj och har i flera perioder utan boende bott med mig och Kim. Det har vart fantastiskt att få ha henne nära oss de här sista dagarna. Plus att hon vart ovärderlig med massage av min nyförlösta kropp och amningsnacke, lagat mat, bakat bröd till mina nattmackor, gått barnvagnspromenader så jag fått sova, fixat och hjälpt till. ♥ Min bästa vän. Som jag kommer att sakna henne! Annars är det inte många tankar som bor i huvudet just nu. Livet utanför känns så långt borta. Hade en telefonavstämning med min koordinator Elin igår. Hon har läget under kontroll i företaget så jag kan stanna i bubblan lite till. Livet är fint!
