Klockan är 14.33, det är söndag. Jag sitter i soffan och skriver det här blogginlägget. Amningsluggen står rakt upp trots att den har wax i sig från häromdagen. Har precis ätit en fruktansvärt god bulle från Fabrique och druckit kaffe. Har Wahlgrens värld på paus för så fort jag skrivit klart det här vill jag börja titta igen. Vet inte vad det är med den serien men det är så skön underhållning. Den här dagen har ägnats åt att vinka av Kims föräldrar, en tur till lekparken, en promenad, lunch och läsning för Edith. Har en hel lista på grejer som jag skulle vilja få gjort men inte orkar just idag. Behöver verkligen tvätta mina sminkborstar men vem gör sådant regelbundet. Läser era kommentarer till det förra inlägget och blir helt varm i hjärtat. Som någon skrev "det goda finns överallt" och det är helt sant, tack och lov. Så viktigt att lägga fokus på det. Fick tillbaka min mens igår. Har ju inte haft det sedan jag blev gravid december 2016 (eller blev ju gravid i början på januari men sista mensen var i slutet på december). Kim och Edith är ute, en av dem sover i vagnen. Hon fyller 1 år om några veckor och jag älskar den här åldern. Hon är så rolig, skön, mysig och underbar. Igår när jag bäddade ner mig och kröp nära hennes sovande andetag så tänkte på det faktum att hon om några år inte kommer att vilja gosa med oss längre. Och om ytterligare några år så kommer hon mest vilja vara med kompisar. Och sedan kommer hon inte vilja hänga med på våra resor och sedan har hon plötsligt FLYTTAT HEMIFRÅN. Fy fan. De är verkligen bara till låns, barnen. Jag är lite seg men egentligen inte så trött. Lade mig redan klockan 21 igår och fick nio timmar. Vi flyttar ju i januari, jag längtar så mycket. Borde börja leta efter färgkoder och sådant där men det känns för långt borta än. Imorgon är jag hemma med Edith och vi har noll planer fram till fem då vi byts av och jag ska träffa Anja. Nu är klockan 14.53 och jag har nog sagt det som fanns i mitt medvetande för tillfället. Tack för att ni finns!
