Två bilder från idag: Ute på stan för första gången på länge och läcker i min cykelmössa. Tajt! Men hej! Har precis fått ner tempot och bär känslan av att inte riktigt fatta vad som hände. En hel dag sprang förbi och plötsligt var klockan 15.23. Sov för få timmar i natt, fick sällskap i sängen av Edith långt innan gryningen och vi båda sov oroligt så känner mig inte riktigt med i matchen idag. Var ute och fotade ett samarbete med Elin och vi båda var helt tafatta. Som om de här veckorna av att jobba hemifrån har gjort att man har glömt hur det är att vara ute i civilisationen. Jag skrev i ett sms igår att "jag känner mig i kontakt med livet". Lite flummigt kanske, men för mig som så lätt stänger av så är det mitt sätt att vara totalt motsatsen. Känner så. Att jag tack vare de senaste dagarna är grundad, tillåtande och i alla olika känslor. Så långt ifrån avstängd som jag kan komma och det gör att känslan av trygghet breder ut sig. Nu blev det här lite för kort känner jag. Vet att ni önskat att jag ska skriva mer sådant som kan uppfattas som flummigt. Ska utveckla vad jag menar mer. Men tills dess: Hur mår du? Vad har du för känsla i din kropp prick nu? Läs även: → Herrejävlar vad ångesten och sorgen lamslog mig nu
