Oh my, vilket ostabilt mående jag haft idag. Det började så grant med mitt dåliga morgonhumör och följdes av effektivt jobb där klockan hela tiden skyndade på, hann slänga i mig lunch och kasta mig på cykeln till dagens inspelning av podcast. Nu har jag precis landat hemma och ska hitta något att äta för att komma tillbaka i någon slags fokus och anti-stress. Det har varit en sådan där dag då tålamodet är minikort och allt som går lite emot en känns som en personlig kränkning. Och då menar jag typ när hörluren fastnar i jackfickan och dras ur med all hast eller när man snubblar på sina egna fötter och när saker bokstavligen glider en ur händerna så man måste torka upp något. Den känslan. Och att man då känner sig så ynklig att man helst vill placera sig i en liten pöl och tycka synd om sig själv för att INGET går ju ens väg och ALLT är så dumt mot en. Alltså, allt som i saker och icke levande ting. Jo visst. Då vet man att man inte är vid sina sinnes fulla bruk och att man känner sig aningens obalanserad dagen till ära. Två bilder från morgonens plåtning i skogen ↑. Att krama träd ska ju ha en lugnande effekt så borde kanske gå dit och kramas lite till med något frivilligt. Hur är er dag såhär långt? Någon mer som blivit smått kränkt av att paletten med ögonskugga kastade sig ner på golvet och spred ögonskugga mellan kakelplattorna? Puss!
