Det här är inte en dag som kommer att gå till historien. Vaknade vid halv fem av en begynnande mjölkstockning. Plus var utsvulten på ett obehagligt sätt, som att kroppen var tom - nästan smärtsamt på något märkligt vis. Gjorde vad jag kunde för att förhindra att mjölkstocknigen skulle utvecklas: duschade hett, låg med vetepåse på och har låtit Edith ammat så mycket hon kunnat och lite mer på det bröstet. Kände mig märkligt pigg (i typ tio minuter) när jag satt där i en kolsvart lägenhet, käkade äggmackor, inlindad i en vetepåse, masserade brösten och googlade på prins Harry och Meghan Markle som visst förlovat sig. Somnade om med den lilla bebiskroppen nära mig. Gick inte upp förens halv elva och var då helt slut. Är det fortfarande. Har huvudvärk, är sliten och har haft tendenser till tjock i halsen. Grät en skvätt när jag skulle göra chokladgrädde och det INTE FUNKADE. Frustrationens orimliga uttryck visade att jag är ur balans idag. Ändå märkligt att jag är någons mamma när jag känner mig så liten och ynklig. Det kan skrämma mig. Att från och med nu så behöver jag alltid vara den vuxna. Jag är en mamma nu. Man måste orka fast man inte gör det och allt det där. I övrigt då? Har inte vart utanför dörren idag, men behöver verkligen frisk luft sen. Är frustrerad över att ingenting gått som jag velat med den här dagen och maler en del tankar om hemligheter som en del känner till men inte de som verkligen borde det. Och jag kan inte berätta det för den tillhör inte mig. Jahapp. Har bäddat ner mig i soffan med Edith på magen och ska se på Wahlgrens värld. Tar en paus från det mesta och finns till nu. Hur mår du som läser? Hur har din vecka varit? ♥
