Jamen ni är så fina! Tusen tack igen för all kärlek ni ger oss! Har precis landat på kontoret efter ett par dagar i Malmö. När middagen serverades igår hörde jag mig själv sitta och uttrycka diverse stora ord som alla slutade på "OMG" följt av "det är uppenbart att det var meningen att jag ska leva med en kock så mycket som jag älskar mat!", hehe. Förutom att nivån på vardagsmat höjts något enormt så är det också ljuvligt hur mycket han älskar mina mackor : - ) Hur mår ni denna torsdag? Jag plöjer vidare med diverse skrivarstuga och deadlines. Den här dagen består av poddinspelning för min och Sjödéns lill-podd Filtrerat, redigera texter, fota bilder till projekten som ska berättas om snart och hinna skriva så mycket som möjligt innan kvällen tar slut. Just i den här perioden räcker jag inte till på alla plan på grund av arbetsbelastningen. All tid läggs på Edith, jobbet och vår distansrelation vilket innebär ett visst pusslande. Resten får vänta för att livet ska gå ihop i och med att det är tre stora projekt ovanpå allt vanligt jobb. Landar i att det är så den här perioden, inte för alltid. Det är för övrigt kanske något av det knäppaste med livet, att det är fyllt av så många olika perioder som innehåller så mycket olika - ibland glatt och härligt, ibland dränerande och skit och allt däremellan.Såg att ni vill att jag ska utveckla resonemanget runt "allt är som det ska", givet! Nu ska jag ta en till kaffe och grotta ner mig i nästa text innan Sjödén kommer. Hörs snart! Läs även: Min gravidmage och obefintliga barnlängtan
