Scrollar i bloggen för att se vad jag skrivit den senaste tiden. Gör det ibland för att få en uppfattning om hur mixen med inlägg är. Vill ha något av varje. En suck slinker ut när jag ser många bilder som påminner om varandra. Selfie i mössa och dunjacka. Tänker att jag längtar tills det blir vår - va hallå sa jag det där? Jag som alltid hatat våren. Alltid hatat ljuset och alltid velat gömma mig när våren nalkas. Nu längtar jag efter den, bort från vintern och snön. Fantastiskt ändå, hur man ändras i livet. Kanske är det det finaste vi har. Att allt är föränderligt, oavsett vad det gäller. Ingenting är för evigt. Det finns något tröstande i det. Jag tycker så mycket om att påminna mig om just det där: att allt är föränderligt. Det hjälper mot att ta något för givet. Att ta för givet gör att det dör litegrann. Ändå verkar det som att vi hela tiden ska sträva efter att sätta fast saker. Så. Nu har du gjort det där, nu är det så. Så. Nu har du sagt att du tycker så, då tycker du så för all framtid. Så, nu är vi ihop så nu är det så. Så, nu gör vi det här och så är det med det. Det kanske hänger ihop med vårat behov av att boxa in människor och allt och rädslan för förändring. Jag gissar bara. För mig personligen så behöver jag förändringen, söker den, uppskattar den. Trivs i den. Någon sa till mig en gång, att "sådär, nu kan det se ut såhär i tio år". Kände hur jag långsamt backade ur rummet. Att få veta att något ska vara på ett visst sätt i lång tid framöver rimmar inte väl med min person. Hejrrråå. Det är som att säga adjö till nyfikenheten och vad är livet och dagarna utan nyfikenheten. Tänkte på det igår när Edith sprang fram till varje sten och varje stubbe för att undersöka om det var isfläckar på dem. Om hon halkade när hon drog sulan mot underlaget eller ej. Den nyfikenheten, den mår vi så bra av tänkte jag. Varför tappar vi den i vuxenvärlden, vi tror att vi redan vet allting. Livet går inte ut på att veta allting. Det blir så förbannat fattigt och trist då. Det går väl ut på att upptäcka och undersöka, om något. Jamen, var tog texten vägen. Den sprang ifrån mig. Skrev något om scrollande i bloggen där uppe och vi hamnade här, i livets stora frågor och isfläckar. Kul jul. Nu behöver jag avrunda. Tack för att du läste, långt blev det.
