Att vara trött är ju rätt värdelöst. Det spelar ingen roll om det är en sådan där uppenbar trötthet som ligger som en tung slöja över ögonen eller om det är den där lätta känslan av matthet som knappt går att ta på. Trötthet är helt enkelt jobbigt i alla sina skepnader. Den här veckan har jag känt mig trött. Har vaknat med svullna ögon, känt mig matt i huvudet och inte haft någon lust att göra saker efter jobbet. Jag har mest velat umgås med soffan i ensamhet. Ett tecken som tydligt säger till mig att den här helgen bör bestå av mycket sömn, vila, kravlöshet och lugn. Att hantera trötthet kan vara svårt, ofta vill vi försöka bota den genom att göra mer snarare än att göra mindre, men det är så oerhört viktigt att respektera tröttheten när den kommer. Att alltid lyssna på den även om den bara säger att du sovit dåligt en natt. Vi kanske inte alltid kan bota den direkt men vi bör notera att den kallar på oss och då inte göra mer, utan mindre. Mycket mindre.
