God förmiddag! Klockan är 11.17 och jag försöker nå tangenterna samtidigt som min, snart, fyraåring klättrar på mina axlar och säger "jag bajsade på ditt hår precis". Vi har en långsam morgon och jag njuter av det, samtidigt som jag vantrivs av känslan i kroppen. Känner mig som en byrålåda då det blivit betydligt mindre styrketräning än jag vill och behöver senaste tiden. Stelhet och inte lika alert i kombinationer med tröttheten som dos två av vaccinet bjöd på. Det känns tungt över bröstkorgen och mensen förväntas anlända vilken sekund som helst. Systemet förmedlar med all tydlighet att det jobbar för fullt så det är bara att låta det vara. I övrigt så är det känslor all over the place av anledningar jag kan berätta om vid annat tillfälle, så det jobbas på även i det emotionella systemet så att säga. Det får bli väldigt mycket söndag idag. Dricka mer kaffe, starta en tvättmaskin, gå ut en tur och sträcka ut den här trötta kroppen. Vila och bara vara helt enkelt. Hur har ni det här och nu? Läs även: Min sämsta del i föräldraskapet
