Är du bra på sätta gränser, stå upp för dina åsikter mm? Hur lärde du dig det? Nu är jag det, men gudars vad jag aktivt fått lära mig det. Gjorde inget av detta när jag var yngre och under första delen av mitt vuxna liv. Alla hade fri tillgång till allt i mig. Hade ingen integritet, vacklande självkänsla, inga egna åsikter och vågade så gott som aldrig säga ifrån (undantag var de allra närmaste). Med hjälp av coachning, terapi och att aktivt praktisera annorlunda så har jag tränat på det. Nu känner jag mig trygg i det - såklart inte perfekt då det fortfarande finns stunder eller människor som kan dra en tillbaka till gamla mönster - men det går inte att jämföra med hur det var innan. Jag har lärt mig genom att identifiera att det som var skadade mig och med hjälp av nya verktyg och perspektiv aktivt tränat på att göra annorlunda. Både genom att resonera och prata med mig själv men också öva på att praktisera annorlunda i situationer som händer i livet. Öva, öva, öva och just haft det perspektivet: "Jag är konflikträdd, men jag jobbar mig till en annan plats". Idag är jag inte längre konflikträdd och integriteten finns naturligt vilket jag är både stolt och tacksam över. Okej då kommer en följdfråga på det: Hur går tankarna kring det här gentemot ditt barn? Jag tycker själv att det är svårt, vill tex inte överföra min egen konflikträdsla till min dotter. Hon får gärna bli aningens bättre än mig på att stå upp för sina åsikter. Att ge sitt barn integritet är en gåva som jag värderar oerhört högt. Vi har en pågående dialog om att man bestämmer över sin egen kropp, att hon känner vad hon vill, att kroppen vet så den lyssnar man på, att genom att berätta för andra vad man känner och behöver och vill så kan andra förstå det och att om man inte berättar så kan andra inte veta och liknande. Jag respekterar hennes nej om hon inte vill kramas, inte vill äta eller liknande. När vi är osams påminner jag om att jag älskar henne lika mycket även när vi är osams och hur arga/trötta/ledsna vi än är så söker vi tröst hos varandra (ibland kan man behöva lugna ner sig först såklart). Jag sätter ord på hur jag själv agerar eller känner och vad det beror på och försöker att leva som jag lär gentemot henne så jag inte bara säger grejer som jag själv inte agerar efter. Och en till följdfråga: hur, konkret, drar du gränser? Talas så mycket om att man skall dra gränser; hur gör man det i praktiken, vad gör man när man drar gränser? Frågar detta för att veta att jag gör ”rätt” och om det finns fler sätt jag inte tänkt på. Tänker att man kan formulera om det till "ge information". Att dra gränser kan kännas lite aggressivt och kännas främmande om man är ovan. Det blir lätt en hård utgångspunkt där man hamnar i försvar. Tänk istället att du ska "ge information" till den du möter. Istället för "du är så dum i huvudet som säger sådär det är inte okej och jag blir så jävla förbannad" så kan man formulera om till "när du säger sådär så landar det såhär i mig och då känner jag såhär, vilket gör att det här triggas". Det blir betydligt mer konstruktivt och är rätt och slätt information som utgår från dig, vilket inte heller triggar den andras försvar och förhoppningsvis kan ni lättare mötas utan att hamna i drama. Nu är detta förenklat såklart, men för att ge något exempel. En annan bra fråga att ha med sig när man känner att någon säger något som inte landar väl, men att man inte kan formulera sig i stunden är "hur menar du?". Fortsättning följer. Läs även: Frågestund med twist!
