Hej Fia! Tack för en härlig blogg! Jag har själv en dotter på 1,5 år o hon är verkligen världens bästa. Men jag känner själv att jag inte mår så bra. Jag har fått mycket värre pms efter graviditeten, dagarna är samma samma, hålla rutiner, plocka upp slängd mat konstant, hålla upp tålamodet, behöver byta jobb, eller syskon först (när är man egentligen redo för det)? Jag känner lite som du, att jag är i en liten livskris. Även fast jag älskar mitt barn mer än något annat så känner jag mig väldigt ofta nedstämd. Har du några tips och råd att ge mig? Gå och prata med någon! Berätta hur du känner för någon på er BVC så kan de guida dig vidare. Eller be om remiss till samtal hos din husläkare. Ibland saker och ting lätta av att bara få bolla med någon utomstående. Det vore också bra att prata med någon i vården om din nedstämdhet. Kanske beror på det hur livet ser ut just nu eller så finns det en depression där? Och prata med någon som du litar på. Berätta för vänner eller din partner. Bär det inte inom dig. Kramar! Vad inspirerar dig? Just nu: Att känna att jag är sann mot mig själv. Att jag lyssnar inåt och är öppen för livet istället för att bestämma innan hur saker och ting ska vara. Andra saker som inspirerar mig är naturen, känslan som kommer av att använda min kropp (som t.ex. nu när jag försöker lära mig att stå på händer) och att vara där jag är när jag är där. I nuet. Har du någon koppling till det andliga? Meditation, energier, healing, spå-grejer, spöken, vad som helst… Verkligen! Tror på energier och tycker att allt det här är väldigt spännande. Är helt övertygad om att det finns sådant som inte går att förklara. Det kan omöjligt vara så att människan kan styra över precis allt, det måste finnas sådant som är större än oss. Har gått till ett par olika personer som spår och det har spökat i sommarstugan och i mitt barndomshem. Vad är ditt bästa val någonsin i livet? → Att komma hem till Kim och säga att jag ville att vi skulle försöka få barn, det gav oss Edith som är det bästa som livet gett mig. → Att gå i terapi eftersom det hjälpt mig att komma närmare mig själv. → Att anställa Elin som min projektledare. → Att flytta med Kim till Stockholm trots att vi precis hade träffats och jag egentligen hade andra planer. → Att helt spontant hoppa på den där utbildningen till personlig tränare för att det kändes så rätt att jag inte hade något val. Hej Fia! Vad ska man tänka på när man börjar träna igen efter graviditet och förlossning? Jag fick barn för tre månader sedan och har än så länge bara kört knipövningar och promenader. Längtar efter komma igång med träning igen men vill inte skada kroppen genom att gå ut för hårt. Hur ska man börja? Kram och tack för en fantastisk blogg! Stort grattis till guldklimpen! Det enda rådet jag egentligen vill ge är: Ge dig själv tid! Tänk att du behöver ett år för att återhämta dig i lugn och ro. Ha fokus läkning och rehab hela första året. Ladda ner appen mammamage och följt programmet där. Fortsätt med dina promenader och knipövningar. Gör knipövningar i olika positioner för att komma i kontakt med musklerna på flera sätt. Lägg till vanliga styrkeövningar gradvis och lyssna in din kropp. Vilken är din favoritmaträtt? En riktigt bra salsa (gärna med färsk mango), grillad halloumi, något matig sallad utan sallad och goda såser. Eller ugnsrostad potatis (inkl. sötpotatis). Och sötpotatispommes om det räknas som en rätt, hehehehehe. Har du några bra tips om hur man tar avstånd från människor som bara tar energi från en? Hm. Det bästa (och jobbigaste) är väl att säga som det är och stå för det man känner. Att relationen tar mer energi än den ger, men det är såklart inte lätt. Annars är det nog att försöka låta det rinna ut i sanden och se om personen förstår. Men att prata om det är väl det bästa för alla i längden. Jag borde lyssna på mitt eget råd angående en grej här känner jag.
