Undrar om du kan dela med dig av några tips på hur man blir bättre på att sätta hälsosamma gränser, om man är en person som vill vara andra till lags och har svårt för att säga ifrån…Hur börjar man? Börja med att prova att säga nej och se vad som händer. "Nej tack, jag kan inte komma" eller "Nej, jag gör hellre såhär". Det kanske känns läskigt för att man föreställer sig att den man säger nej till ska reagera på ett visst sätt. Med största sannolikhet så blir det ingen stor och farlig reaktion vilket gör det lite lättare att använda nej igen. Istället för att tacka ja till saker på sak arm, säg att du ska kolla din kalender och återkomma. Då ger du dig själv en chans att känna efter och ta ett beslut som inte kör över dig själv. Och kanske det svåraste men viktigaste: Börja lyssna inåt. Vad säger din magkänsla? Vad vill du? Vad tänkte du spontant när du hörde det där? Lyssna, lyssna, lyssna. Och börja sedan respektera den och agera utifrån det. Men ta det stegvis ♥ Vad har varit din största utmaning med att ha eget företag? Att inte låta katastroftankarna fullständigt dränera mig under dåliga dagar eller stillsammare perioder. Att våga ta steget att anställa (vilket visade sig vara det bästa beslutet jag kunde ta) Att vara en tydlig, utmanande, vettig och sund chef som visar hur mycket min anställda (min projektledare Elin) betyder så hon känner sig uppskattad och fortsätter utvecklas. Att våga tro på att jag fortfarande är aktuell och har något att komma med. Att våga tro på att pengarna och uppdragen ska fortsätta komma. Hur ser era semesterplaner ut? Jag har fem veckors semester och Kim några färre vilket innebär att vi är en vecka tillsammans i Halmstad hos Kims föräldrar (för tionde året i rad) och när Kim jobbar och jag är ledig så är jag och Edith i sommarstugan med mina föräldrar. Längtar så efter att komma ut dit och få tanka. Beskriv dig själv som förälder. Hur kompletterar du och din partner varandra som föräldrar – eller vågar du kanske nämna någon utmaning för er (utan att det blir för privat). Hur är jag som förälder? Jag låter henne prova själv och säger "prova igen" innan jag hjälper till. Jag uppmuntrar till lek och roliga grejer, samtidigt så förväntar jag mig att hon hjälper till att plocka undan sin tallrik, säger tack, plockar undan sina leksaker osv. Jag älskar mycket närhet och försöker stå emot så att hon inte lindar mig fullständigt runt lillfingret. Stressar sällan och försöker planera så att vi har tid på oss (inte alltid görbart såklart). Jag och Kim kompletterar varandra i det att vi är helt olika som människor och personer så Edith får verkligen två sidor av myntet vilket jag tror kommer att göra henne gott. Kort sagt så är jag mer känslomänniska och Kim är mer neutral och praktiskt lagd. Utmaningen är att sätta gränser så att hon inte alltid får sin vilja igenom (för att vi är så förbannat kära i henne) och att hjälpa henne hantera alla normer och ideal man får tryckt på sig bara för att man föddes som flicka. Hur gör du för att få dig själv att verkligen förstå att du gör rätt när du prioriterar dig själv? Bra fråga! Jag tror att min utbrändhet och sjukskrivning förändrade något gundläggande hos mig. Jag vet ju vad som händer om jag stänger av, vilket i det långa loppet påverkar min omgivning negativt. Ser det som att ta mitt ansvar när jag prioriterar mig själv, för mår inte jag bra så kommer inte heller att de runt mig att må bra i slutändan. Och om man inte lyssnar på sig så blir man nog olycklig tillslut.
