Jag kan inte låta bli att citera en av mina härliga PT-kunder som en härlig start på morgonen. Följande scenario utspelar sig: Kristin kliver av tunnelbanan på centralstationen på väg till tågen och går mot rulltrapporna, väl framme tar hon ett stadigt tag om sin resväska och börjar klättra upp för den "vanliga" trappan med full fart. En tant tittar chockat på Kristin och utbruster: "Du vet att det finns rulltrappor va?". Kristin stannar upp och säger snabbt "Du vet att det finns riktiga trappor som ger bra benträning va?" och klättrar kvickt vidare med den förvånade tanten i hasorna. Detta är både roligt och intressant då det verkligen visar att en människas verklighet kan vara så långt ifrån en annans. Vi ska alltid komma ihåg att vi är olika och när du säger "sen" så kanske du menar om en timme medan din medmänniska kanske menar i kväll. Vi är helt enkelt olika och alla har olika referensramar, något som kanske glöms bort ibland. ,. ingen har väl missat att jag för min del är fullkomligt fast i allt vad trappgående innebär.
